Helgen 31/8–2/9 seglade Alma Jönköping tur och retur. Syftet var att delta i ”Wetterns sjöhistoriska dagar” i hamnen där. Skepparen Robert Kalsås med båtsman och tillika sonen Einar samt gasten Michael Ernst var ombord från start. Johan Helmer och hans tre barn Malva, Misa och Malte mönstrade på i Visingsö. Arne Blomberg höll sig artigt på läsidan mest hela vägen i sin HR. I Jönköping roade vi oss i allmogebåtar av mindre slag.
Vi började med att bunkra färskvatten.
Strax efter kl 12 gav vi oss av för fulla segel. Nåja, så fort gick det inte, 4 knop i snitt.
Vädret var väl inte direkt lysande, men vi slapp regn och hade medvind. Skippern myser.
Arne går lätt förbi, men saktar in för att hålla vår fart.
Lugnt och behagligt!
Kl 16:10 närmade vi oss Visingsö hamn och färjeläge …
… och 16:24 angjorde vi för motor och revade segel. Erik Nordevall II gav ton i ångvisslan.
Några minuter senare kom Arne. Det blev visst något krångel när han revade storseglet.
Nordevalls chief, kapten och båtsman gjorde tillsammans med Arne oss sällskap med lite snack.
Vi visades runt på hjulångaren. Här står man vid styrspaken.
Maskinrummet glänste med sina två 17-hästars cylindrar. 60 °C här vid full gång!
Skovelhjul med avbärare.
Efter maten på den öppna (!) restaurang Solbacken bjöds vi på regnbåge … och skön sömn.
In i Jönköping.
Lördag 09:30 hissade vi segel. Det var lugnt på sjön. Vi låg kvar en stund. Besättningen utökades med Johan och hans tre barn.
Nordevall ångade ut. Byabåtarna verkade inte vara klara för avfärd.
Ute på sjön fick vi vind. och loggade drygt 5 knop. Arne smeker upp i lä.
Nordevall hinner vi upp …
… och passerar efter en timmes gång. En grann syn för både dem och oss!
Byabåtarna såg vi långt akterut.
Barnen har sina egna intressen.
När vi passerat fick nog chiefen på ångaren order att elda på. De gick sedan västvart och förbi oss. Samtidigt la sig vinden.
Någon sjömil fick vi ta motorn till hjälp. Men vi angjorde Jönköping för segel.
Nordevall låg där redan vid kaj och massor av människor stod på pirarmen. Vädret kunde inte varit bättre.
Vi gick faktiskt för segel ända in till kaj och lade till kl 13:45.
Byabåtarna hade hamnat i stiltje och fått ro en bra bit. De kom in en timme efter oss. Vilka underbara båtar!
Skipper Robert tar emot Neptuns aktertamp med bravur.
Viking blev osams med vinden och gick med stäven in i piren. Ingen skada skedd, dock.
Visst är dessa enkla konstruktioner fascinerande!
Hamngeneralen inspekterar Neptuns last av äpplen och godkänner försäljning från båten. (Viking hade potatis.)
Spektakel i hamnbassängen: Einar är rorsman åt onkel Eberhart – allmogedagarnas eldsjäl.
Ett engelskt förnämt sällskap ”kom med” Nordevall och diskuterade ivrigt de simpla förhållandena i vårt karga land.
Sjörövare tog en vacker kvinna i rov. Eberhart skulle rädda, men hamnade i plurret. Einar blev hans räddning.
Natten blev närmast lyrisk. Johans barn hade trots stora protester fått åka hem med sin mor i bil till Visingsö.
Einar har skoj i Eberhards byabåt.
Söndag förmiddag fick han hugga i.
Han var hjon åt onkel Eberhart …
… och fick ro …
… till pappa Roberts förtjusning och stolthet. (Mamma Ann var inte lika förtjust: pojken hade ju inte flytväst!)
Kors och tvärs i hamnen.
Johan blir som barn på nytt när han får segla gammalt.
Kl 13:55 söndag. Dags för avfärd. Robert försöker få ordning i sittbrunnen.
Johan och Michael bråkar med storseglet.
Men snart är det vind i seglet.
Strax lättade molnen. En bit ut provades Almas toppsegel för första gången. Ví kunde konstatera att det återstod en del trimning.
Ganska snart friskade det i och solen försvann. Läns för sydlig vind gav god fart Vi går för fulla segel, Arne går för storsegel och en flik av genuan. Hmmm.
Inkrupen i akterkojen har Einar en mysig stund …
… medan Alma forsar genom vattnet. Hennes tyngd ger en lugn gång.
Arne går förstås lättare, men känner av sjön mer. Han verkade ha det rätt mysigt.
Koncentration!
Strax före kl 19 girade vi in mot Hästholmen, gjorde klart att reva fock och klyvare för att gå in för motor. Men gasvajern hade släppt! Reparation!
Kl 20:30 anlöpte vi kajen. Motorfelet kostade os nästan en timme. Men in kom vi mycket nöjda med helgens segling och upplevelser.
Trogna vänner tog hand om Almas förtöjning och hälsade oss. Arne hade kommit in långt före. Einars ögon gick i kors och vi lämnade disken.
Vi använder tredjepartscookies för vår hemsida i syfte att analysera och förbättra upplevelsen på hemsidan och lära oss mer om våra användare. Genom att använda vår webbplats godkänner du användningen av cookies på det sätt som beskrivits.
